söndag 6 januari 2013

Skyttlar är vackert

 

En stor skyttel i ek = min skylt till Vattle vävstuga

Precis som jag samlar på garn i mina skåp, så samlar jag gärna på vackra skyttlar.





Vad väver du med? Nya eller gamla skyttlar? Notera fjädern i den understa skytteln i hålet till höger. Den skytteln har ändar som påminner mig om en bävers bakdel.



















 
 
 
 
 
 
 



Min favoritskyttel.
Tillverkad av syrenträ med karvsnitt av Bror Andrén
 
 
 
 
Ännu flera trotjänare från forna dagar
 
 
 
 
 
 
 

 

Götaväven - tricks & knep





 

En höj och sänkbar trampslå fanns förr som tillbehör och visas i Götavävstolens broschyr.
Flexibel lösning för barn med olika benlängder eller vuxna  med lite kortare ben.
 
 
 
Av materiel som fanns tillgängligt hemma blev resultatet så här 
 
Väver du utan lattor på din Götavävstol så råkar du kanske ut för att skaften chippar och snörena känns spretiga och drar. Det är speciellt märkbart när du använder 6 trampor.
 
De tidigaste Götavävstolar hade bara 2 hål i tramporna och då blev det trångt att försöka få plats med flera än ett till en underbindning som kräver det.
 
På mina kurser på 90-talet löste vi det så här:

Först använde vi bara en metallring hängande fritt runt om alla snörena, så som man förr i världen använde en bit av ett kohorn i syfte att hålla ihop underbindningen, så dom inte drog sig så mycket om man saknade lattor som fördelade.

Min fiffiga kompis Lena hade en teori om att göra en klyka av 2 snören. De tre tamparna kunde nyttjas alla eller bara 2 allt efter behov, och då lät vi det tredje bara hänga där.




 


 
 
 
Mamma använde sig av sättet att knyta till sin Lill-Jonas och det fungerade bra tyckte hon, men med tiden vidareutvecklade vi det likaväl och bytte ut klykan mot en metallring som fördelare. Mamma vävde mycket daldräll och då behöver man alla 3 snörena så man slipper dubbeltrampa.